Socialdemokratiska arbetarepartiet

Det socialdemokratiska arbetarepartiet är ett döende parti.

Istället för att idag premiera en politik som syftar till att solidariskt förbättra livet för samhällets svaga grupper, så lever partiet på att bedriva en politik som styrs av diverse minoritetsgrupper. Detta illustreras genom Mona Sahlins nyliga löfte om femton miljarder kronor till att rusta upp miljonprogramsområden.

Hur mycket skulle inte dessa pengar kunna användas till i vårdhemmen, i skolorna, i sjukhusen, i välfärdsstatens kärnverksamhet?

Istället för att premiera klasspolitik, så har socialdemokraterna idag övergett sina kärnväljare för att istället bedriva en identitetspolitik som på inga sätt gynnar arbetareklassen.

Många av oss "äldre" socialdemokrater upplever oss minst sagt som svikna. Under tolv års socialdemokratiskt styre har vi sett ett osolidariskt samhälle där klyftorna ökar växa fram. Vi förstår inte varför man överhuvudtaget ska bedriva en högerpolitik som är direkt fientlig inte bara mot arbetarna, utan även mot Sverige som helhet. Ett exempel är när staten underlättar för företag som Volvo och Ericsson att flytta produktionen utomlands.

Det som ledde till valförlusten år 2006 var de förlorade åren 1994-2006, då många - mig inkluderad - hoppades på en återgång till ett solidariskt, humanistiskt och demokratiskt samhälle. Istället fick vi se ett Sverige som trots högkonjunktur inte klarar av att ta hand om sina svagare medborgare, en havererad utbildningspolitik och en kulturpolitik som hånade värderingarna hos stora delar av socialdemokraternas kärnväljare.

Alliansen valdes eftersom att socialdemokratin misslyckades med att formulera en enda framtidsvision som kunde engagera folket, eftersom att socialdemokraterna svikit väljarnas förtroende, och eftersom socialdemokraterna bedrev en politik som inte står så många centimeter till vänster om Alliansens egen.

Nu ska vår ledare, Mona Sahlin, fortsätta på den inslagna vägen genom att fortsätta driva partiet högerut. Om den tendensen fortsätter så känns det som om det snart inte kommer att spela någon roll om "vi" vinner valet 2010 eller inte.

Mest troligt kommer socialdemokraterna att förlora valet 2010 med Mona som ledare, eftersom det svenska folket saknar förtroende för hennes förmåga att styra. I kölvattnet av den havererade svenska integrationspolitiken kommer SD att få en vågmästarroll, och folkhemmet går definitivt i graven när Alliansen återigen kommer till makten med SD som stödparti.

Det svenska folket vill inte ha en högerpolitik. Det svenska folket vill ha en traditionell socialdemokratisk, demokratiskt socialistisk folkhemspolitik. En politik som ser till att alla barn lär sig grundläggande värden om solidaritet, humanism och medmänsklighet, en politik som minskar kriminaliteten och utanförskapet, en politik som motarbetar pampvälde och skapar ett jämlikt samhälle, en politik för vilken rättvisa är handling och inga tomma ord.

Med Mona Sahlin som ledare får vi ett inkompetent och högerorienterat ledarskap som kommer fortsätta på samma väg som Alliansen tar.

Det är på tiden att vi socialdemokrater börjar kräva att vårt parti på riksplanet ska lyssna på oss. Om partiledningen inte lyssnar på oss, så finns det inget som säger att vi inte kan byta hela partiledningen.

Vi behöver ett SAP utan Sahlin, och ett Sverige utan allianspartier.